jag avskyr verkligen folk, som ljuger om saker.

förstår inte grejen att ljuga om att man har panikångest, bullimi, adhd, eller något annat "psykiskt" är det coolt att ha tillexempel adhd? eller är det coolt att leka att man har bullimi inför sina vänner, att låssas man går in på toan & kräker?

Varför jag just stör mig på detta är för att, jag vet en tjej, som jag va nära vän med en gång i tiden, hon har förändrats på några år. Nu är hon en "fjortis" & spelar full & massa skit.

Jag har hatt panikångest, jag har verkligen hatt det, det är inte coolt, jag lovar, att ligga där & skrika & sprattla & inte veta vad man gör är inte kul.

Panikångest & att hyperventilera är rätt likt men ändå inte, när man hyperventilerar så är det bara att man andas jätte snabbt & får problem med andningen, man har alltså ingen kontroll på det. Men panikångest har också "hyperventilera" medans man också gör detta som jag har sagt skriker & vet inte vad man gör rent ut sagt, man har något fel i huvet! Jag hade hatt ett rätt stort "anfall" som man säger & fick åka in med ambulans & la på sjukhuset i en vecka. På fredagen när jag fick permis över helgen skulle vi stanna till på skolan, för jag skulle hämta lite böcker & sånt. Det första denna tjejen säger till mig när vi träffas att hon vet exakt hur det känns. Vet exakt? Snälla! Hon hade hyperventilerat lite, hon vet inte vad hon snacka om! Hon vet inte vad det va jag gick igenom, så stod hon där & skröt om att hon visste exakt & massa sånt. Fick god lust att slå henne på käften men övervägde det. Hon visste hur det va? Nej knappast, det va inte hon som la där & inte visste vad som hände. Det va inte hon som sedan fick höra av alla andra vad som hade hänt.