här om dagen fråga en kille mig varför jag skrev om "döden" s

å svara en tjejkompis till mig på skoj "för att hon kanske mår bra av det?"

kan det verkligen vara så?

kan det verkligen göra så att jag håller humöret upp?

bara för att jag får skriva någon rad om död?

jag skriver aldrig att jag vill dö, men jag skriver ändå.

ett sätt för mig att hålla mig uppe?

kanske det kanske...

iallafall om det är någon som vill veta så gjorde jag no prov igår, & idag får jag reda på att jag blev GODKÄND!

väldigt bra för mig med tanke på mig & no inte funkar :(

men nu känns det som om jag börjar tycka no är roligt?

jag är inte med direkt på genomgångarna men jag gör allting annat, & det känns bra!

haha, jag satt i hörlurarna i öronen & satt på musik & nu kom allting, jag har massa att skriva!

ååh herregud...

det kommer iallafall inte bara bra saker jag vill säga.

fyfan, min ena syster prata om farmor & farfar

innan, ååh herregud!

jag ville inte börja gråta inför dom, men nu när man sitter här själv, så kommer tårarna.

det gör så jävla ont, jag saknar dom

så fruktansvärt.

efter farmors bortgång, så bodde jag ju hos farfar, & när han gick bort.

det blev ju ett tomt hål i mitt hjärta, dom va ju så jävla underbara!

dom brydde sig alltid om oss barn & allt vi gjorde va fint & vackert & det va alltid bäst.

jag hoppas verkligen att ni har det fint där ni är,

jag saknar er,

jag älskar er,

men jag vet att en dag kommer vi ses igen,

en dag i himmelen.

tillbaka när man va liten,

hade inte vatt helt fel,

inte så mycket bekymmer,

eller?